Äntligen var den klar och inlämnad och jag får snacka om det och skryta lite!
Jag har gjort Fryshusets alla 350 anställdas julklapp i år!
Presentationen som alla kan läsa i Frys och bilder följer nedan.
Årets klapp; "Fryshuset, hopp
och kärlek"
Min första tanke var att ha med
fysiska delar av Fryshuset. Det var dessutom viktigt för mig att få in det som
jag först upplevde när jag började jobba i Sthlm Skatepark och det var den värme
som man visade varandra.
Jag har försökt
göra det genusneutralt och undvikit koppling till politik och religion för att
alla ska känna att de kan bära det. Jag ville baka in återbruk, som bitarna av
skateboarden, basketbollen, tangentborden(som kommer från IT-avdelningen) och
plektrumen(som till viss del är vanliga plektrum till viss del ihoplimmade
spelkort från Vattenfall sedan de sponsrade Frysen eller återvunnen
plast). Loggan är gjord av utstansade bitar av Fryshusets alla verksamheters
infoblad och broschyrer som limmats ihop. Bandet är av bomull, inte läder.
Metalldelarna består av nickelfria ringar och hängen samt mässingsöljetter(som
bör vara nickelfria).
Att bära det som smycke skulle inte nödvändigtvis
göra det tydligt att man jobbar för Fryshuset om man vill vara privat. Men kan
om man vill öppna för en diskussion. Som nyckelring ska det inte gå att koppla
till Fryshuset om man inte är "invigd" för att undvika problemet att en ev.
bortappad nyckelknippa kan härledas till en plats. Sist men inte minst ville jag
att det skulle ge en känsla av barndom/nostalgi och för mig är det
dymoremsorna(textremsorna) och ett ganska vanligt smycke, "tro, hopp och kärlek"
som jag misstänker att andra har sin egen relation till. Men då det är en del av
Frys-loggan som bytt ut "tro" kan man välja själv vad man vill att den biten
står för...
Hoppas ni tycker om det!
Jag skulle vilja tacka Anita som gav mig frågan om jag
ville göra julklappen, Pentti och Olsson på Fastighet som jag bollat lite med
under processen, Casper, Bemo och andra i skaten som hjälpt mig leta trasiga
brädor som blivit delar i smycket/nyckelringen samt en tidigare anställd,
Béatrice Hallman, som hjälpt mig få ihop delarna som behövts.
